…jag har startat flera trådar och fått fina svar… vet egentligen inte vad jag vill skriva mer än att det gör så ont inuti och tankarna är svarta och destruktiva. Som en film med olika alternativ hur man bästa kan få smärtan att vika genom att straffa sig på ngt vis. Eller mer definitiva tankar. Vill aldrig lämna mina vuxna barn, de är livlinan varje gång detta återkommer. Och det kommer som en blixt från en klar himmel. Kan gå och lägga mig på kvällen och må som vanligt och vakna med helt ofattbara mörka tankar. Är helt oförberedd varje gång. Den här gången är det nog avsaknad av kärnfamiljen- avskyr högtider numera de gör mig så ledsen…och då är ändå mina ungdomar unga vuxna som har fullt upp med kompisar.
vet inte vad jag egentligen vill säga…mer än att det gör så ofattbart ont inuti…
